GOTT NYTT ÅR!

Det nya året av Sulamith Wülfing.

Åh!

Åh, vad jag älskar den här liton. Och nu är den min - till anständigt pris. Ulf Walbergs Komposition VI - jag har förvisso sett andra namn annorstädes, men icke desto mindre.

Om natten

Räven var här i natt och bände sig in i hönsgården. Vad nu det skulle vara bra för. Dörren stod, så vitt jag vet, öppen. Och hönsen och ankorna var förstås inne i hönshuset. Den har gjort som ett hål mellan övre och nedre hönsnätsraden. Vi måste uppenbarligen fästa ihop dem på något vis. Nu ligger de bara lite omlott. Ja, det är ju bra att vi får se vad den är kapabel till med typporna i tryggt förvar. Nonos har den av någon anledning aldrig intresserat sig för. Det är aldig rävspår i närheten av kaninhagen. Fast i natt stänger vi nog buren. Förresten bor vi i ett revir med samtliga de fem stora, och en berguv har vi på andra sidan älven. Så vad är väl en tjyvaktig räv?!

Sånger från äldreomsorgen

Så fort det hände
Jakob var alltid försiktig med rollatorn,
vågade bara korta små steg,
såg sig alltid för, både före och efter.
Men så en dag hände det.
Rollatorn välte, Jakob föll.
Lårbensbrott - operation - hjärtsvikt - död.
Stort händer så fort.

Berörande. Lättillgänglig. Och mycket läsvärd.

Inte bara för mig som blivande geriatriker, tror jag.

(Det kändes härligt att få säga det där sista, hörrni)

Ragnar Thoursie

Ystad metall

Förutom de sprakande Reijmyrelyktorna, så har jag ävenså förälskat mig i de gamla ljusstakarna i smide och färgat glas från Ystad metall. Jojomänsan!

Tre stycken har jag inhandlat och fler ska det bli, tänkte jag :)

Den första jag köpte ser ut som den nedan, borsett från att min har grönt i mitten och gult på alla positioner runt om. Bilden är säljarens, och gör inte ljusstaken riktigt rättvisa, tycker jag, men jag orkar inte gå ner och fota min. Samtliga bilder är för övrigt säljarnas.


Den andra var den här röda.


Tredje köpet var denna. När köpet gick igenom tänkte jag Herregud, vad har jag gjort? Vad ska jag med den till? Var ska jag ha den? Det löste sig. Jag har hittat en plats där den gör sig perfekt.


Jag ångrar att jag inte budat på den här varianten. Det har gått flera stycken, i olika färger, för under hundringen.


Den här har jag bud på nu:


Ja ja, förfasa er ni! Det bjuder jag på :)

Tillägg: Jag hade visst inte lagt något bud på ovanstående stake, bara lagt till den i minneslistan för att kunna lägga bud senare :)

Under skinnet

Men hörru, Zombie-Sivan, vad är det du har lurat mig till?! Ja, okej då, den var bra, men fy bubblan vilken läskig, oaptitlig bok.

Vad det där omslaget har med boken att göra begriper jag inte. Och man ska inte låta sig luras av baksidestexten - den låter som något som boken inte är.

En recension finns här

Kardinal

Jag är helt fascinerad av kardinalfåglar. Så pass att jag funderar på om det inte skulle gå att ha en i en bur här hemma. Fast det vore ju synd att sätta en sådan i bur. Och katterna skulle väl skrämma slag på stackarn. Icke desto mindre kan jag känna det där suget i magen. Längtan efter att faktiskt ha en kardinalfågel i en stor, gammaldags bur.

Och jag tänker på Fanny Flaggs En röd liten fågel i juletid som jag läste ett jullov för några år sedan. Jag tyckte att den var ursöt. Det som benämns feel good-romaner brukar inte fungera på mig, men det här var en riktig må-bra-bok av sådant slag som jag kunde ta åt mig. Jag blir fortfarande varm i magen när jag tänker på den.

Nu så!

Nu är det äntligen dags för mig att få lite julefrid. Bara tomta runt i mjukiskläder och slöa. God fortsättning!

Vintersolstånd

Hurra! Nu vänder det.

Tomten fiiiinns inte!

- Tomten fiiiinns inte!

säger Draken och tittar på mig som om vore jag dum i huvudet som ens inbillade mig att han kunde tro på tomten.

- Men nissarna finns!

fortsätter han. Det vet han, för en gång hade ju nissarna varit och lagt paket i hans säng när vi var hemma hos Farmor och Farfar och firade jul.

När Draken helt plötsligt inte vill åka iväg för att gå i luciatåget, så mutar jag honom:

- Om du är duktig och åker iväg och lussar, så ska jag maila till nissarna och be att de fyller på med lite paket i adventskalendern*. Nissarna blir så glada när pojkar är duktiga och lussar.

Draken åker iväg och lussar. När jag har stoppat om honom på kvällen säger jag:

- Nu ska jag gå och maila nissarna och berätta att du varit så duktig.

Och tänk! På morgonen är adventskalendern fullhängd med små paket. Draken tror att det är Nisse-Lång som har varit här, för det var hans favoritnisse när vi var på Tomteland i somras.

* Som modern varit lite slarvig med att fylla i år.

Med många kulörta lyktor

I enlighet med min nya vurm för färg och retroprylar har jag på Tradera ropat in ett antal av Reijmyres glaslyktor Pärlan. Jag blir helt lyckelglad när jag ser det fina ljuset och de glödande färgerna. Och ett par till är på väg.

Jag är uppvuxen i ett hem där det skulle vara vita ljus, vita lyktor, vitt sken. Allt annat var höjden av smaklöshet. Det tar tid att göra sig av med sådana gamla ärvda värderingar. Nu först kan jag tillåta mig att tycka att det är fint med kulörta lyktor, och jag bryr mig inte om ifall de anses smaklösa.

Katell Keineg missinassen

Daniel och Eva-Märta

Och här sitter jag och bölar över värsta fina tråden på Alternativ.nu.

Så fint. Så oändligt rörande.

Så skört är livet

Morgonsysslor. Duka av. Ladda diskmaskin. Torka upp kattkiss. Tvätta nerkräkt soffdynefodral. Ge ankorna mat och vatten. Kratta undan bajs. Ge hönsen vatten (de har mat i en foderautomat och kan sköta det där själva, till skillnad från ankorna som är hysteriskt glupska - och bajsar därefter!). Hänga ut talgbollar i buskarna. Hälla ut en påse rester till skatorna. Fylla på fröautomaterna nere i stora häggen.

Då, när jag skopar upp solrosfrön ur säcken och tömmer i en hink får jag med den. En liten död mus. Säcken är gjord av dubbla skikt papper, och man ser hur den lilla musen gnagt sig igenom det inre skiktet, nästan ända upp. Men inte hela vägen. Och inte båda skikten. Den måste ha plågats till döds, och jag känner mig skyldig.

Det är nästan omöjligt att mussäkra. Vi har köpt stora plastbuttar att hälla över frön, säd och fågelpellets i, men allt får inte plats där. Det blir säckar som står. Jag lyfter i alla fall upp säcken högre upp, så att det ska bli lite svårare att ta sig dit, och så viker jag ner kanterna så om en mus tar sig dit, så ska den också kunna ta sig ut.

Se, så söt den är! Gnistrande snöflingor i den mjuka pälsen, och till och med en i det lilla örat. Snart helt översnöad.

Ej blott hvalarne

Jo, det där med våra triopsar... De var söta. Var - jag hoppas att ni noterade tempus där. Jag brukade stå och titta på dem tills Älsklingen till slut blev sur och sa: Det där är lågt stående kräftdjur. De kan väl ändå inte vara viktigare än att ordna mat till dina barn?! Då fick jag slita mig. Bland triopsarna simmade något som inte var triopsar. Efter att ha kollat på det triopsägglevevererande företagets hemsida insåg jag att det var fairy shrimps. Fråga mig inte vad de heter på svenska. Jag tänker inte försöka mig på någon svengelsk översättning, typ afrikanska violer. Det kan råka komma med sådana ägg ibland, stod det på hemsidan. Hur det kan råka när det gäller labodlade djur begriper jag då inte, men inte mig emot. Fairy shrimps är söta de med.

Triopsarna dog en efter en. Jag sörjde dem riktigt. Till slut var det bara två fairy shrimps kvar. Jag fixade och donade och ordnade så att de skulle få vara i yngelakvariet, i stället för i den lilla butten vi ställt i yngelakvariet. Jag tänkte att de skulle må bättre då, och växa bättre. I akvariet lade jag en stor fin snäcka.

Igår när jag tittade ner i akvariet såg jag bara en räka. När jag började lyfta bort glas och lampa för att komma åt bättre, så såg jag den saknade. Den hade strandat på den del av snäckan som låg ovan vattenytan. Den låg där och "flämtade" och jag sköljde ner den i vattnet där den fortsatte "flämta".

Nu är den död. I akvariet simmar en genomskinlig, knappt skönjbar, räka. Jag undrar om den känner sig ensam. Vad ska jag göra med den?

Om sorgen och den lilla glädjen

Berörande liten sak om 98 sidor.

Här kan man läsa om den.

HURRAAA!

Jag har klarat AT-tentan!

Bajs också!

Jag förlorade den. Det var bara någon sekund kvar när något skrälle bjöd över mig, och jag hann inte lägga nytt bud innan auktionen var slut.

Jag som tyckte att den var så ball. Jag blir helt lycklig, nu för tiden, över färg, glöd och prål.

Jag ville ha den!

Förkylt

Efter att ha varit inne hos Siv och drabbats av en smärre chock, känns det snarast osmakligt att sitta här och gnälla över en förkylning. Förkyld är jag, icke desto mindre. En särdeles ilsken typ tycks jag har drabbats av. Och emedan jag även har en tämligen riklig mens, känns det i princip som om jag håller på att rinna bort. Jag har också en helt ny variant av smärta i nedre delen av magen, som förstärks ordentlig när jag hostar, men som inte är menssmärta och knappast hostat-sig-till-muskelsmärta, och jag antar därför att det är ren sympatismärta å Sivs vägnar - ty jag har läggning för sådant - även om jag nu inte vet var i magen Siv hade ont.

I helgen har jag i princip suttit på en stol och googlat mig igenom STA:s frölista. Sämre kan man förvisso ha det.

Nu ska jag buda på Tradera, stänga in ankorna och äta lite lammfärs.


(Men varför blir jag alltid sjuk när jag vill jobba, men aldrig när jag lider alla helvetets kval på jobbet och tycker att halsont, huvudvärk, rinnande svidande ögon och rinnande sårig näsa vore en ren lisa att uthärda i jämförelse?)

Min grej!

Hemsjukvård är grejen! Geriatrik och vårdcentral i ett, men jag bestämmer själv min tid och där finns utrymmer för improvisationer.

En dam med nyanlagd colostomi har ont i magen, kan jag följa med och titta?
Damen mår bättre. Jag hittar inget avvikande när jag palperar buken. Däremot ser jag att hon har en hel del svallkött i två av tre glipor i operationssåret. Jag klipper rent så att det kan läka.

En laryngektomerad herre har besvär med smärtor och tryck- och strypkänsla, han vill att doktorn ska komma.
Jag höjer fentanylplåstret, och han blir av med smärtan, men tryckkänslan är kvar. Han är förtvivlad över att han inte ska få komma på kontroll förrän om en månad. Jag ringer öronjouren och ordnar en ny, tidigare tid, åt honom.

En dam med bensår ser värre och värre ut på benet, trots att själva såret läker fint. Kan jag följa med och titta?
Hon ser bedrövlig ut om benen, antagligen staseksem. Men varför blir det inte bättre när hon är så vällindad och såret läker så bra? Jag ringer och diskuterar med en hudläkare som tycker att vi ska köra lite grupp III-steroider. Det tycker hudläkare i princip alltid att man ska göra. Fråga mig inte varför jag inte tänkte tanken själv. Benen blir bättre.

En herre med prostatacancer och skelettmetastaser har precis kommit hem från sjukhuset. Han har egentligen inte något behov av våra insatser för närvarande, men tillhör en grupp som automatiskt hamnar hos oss.
Jag åker dit och skriver in honom i teamet. Försäkrar mig om att han är adekvat smärtlindrad, att magen fungerar med de nyinsatta opioiderna, att katetern fungerar och att han för närvarande inte har något blod i urinen. Innan jag går vill han att jag ger honom Fragminsprutan. Han verkar tycka att det är skönt att bli lite ompysslad och slippa göra det själv.

Liten dam med 74 i Hb.
Jag beställer två enheter blod och hon får komma till avdelningen och bli upptankad lite.

Hemtjänst ringer och är i upplösningstillstånd. En gammal dam blöder massor ur ändtarmen, som de säger har ramlat ut, och damen skriker och skriker.
Jag kollar av med en "granndoktor", som är kirurg i botten, vad i herrans namn man gör åt en prolaps, om det skulle röra sig om en sådan. När jag och sköterskan kommer hem till damen är allt lugnt. Det finns inga spår av blod i baken, inga hemorrojer och än mindre någon prolaps. När jag känner i ändtarmen finns där heller inget avvikande. Vi informerar hemtjänst om att hon bör få hjälp med sina Xyloproct hädanefter.

Kvinna med misstänkt opioidöverkonsumtion.
Bara att ta tjuren vid hornen. Jag åker dig och tar mig ett snack med henne.

Herre med hjärtsvikt. Både hemtjänst och sköterskan tycker att han har blivit mycket flåsigare.
Jag åker dit. Underbenen är som stockar, han rasslar på nedre halvan av lungorna och har sibilanta ronki på den övre halvan. Han tar sig inte själv upp ur soffan han sitter i, det är knappt ens så att jag får upp honom. Han måste vätskas ur, men det verkar inte rimligt med Furixinjektioner i hemmet - hur ska han ta sig till toa? Jag ordnar plats på avdelningen och skriver in honom där.


Och så ronda båda grupperna, ibland med överläkaren, ibland ensam. Och så hembesöken då vi åker båda. Inskrivning av kvinna med bröstcancer och skelettmetastaser. Inskrivning av man med hjärntumör. Träff med assistenter och föräldrar till en svårt sjuk man - för kognitivt påverkad för att kunna tycka något själv - för att bestämma hur stora livräddande insatser som är rimligt att göra när han försämras ytterligare. Möte med PRO-politiker...

Det är kul som fasen!

Här är de!

Ja ja, min kamera tar fruktasvärt fula blixtbilder - eller om det nu är fotografen det beror på. Hur som helst brukar jag aldrig ta blixtbilder, just på grund av detta. Men jag måste ju fota typporna när de kom :)

Tuppen till höger

Vi fick en extra höna som hon först hade tänkt behålla själv, så nu har vi tre hönor och en tupp.

Hedemora från Rättvik

Älsklingen och Draken har åkt iväg för att hämta hem två hönor och en tupp. Ute snöar det och har blivit lite mildare, -7° ungefär. Trollungen tittar på Dinosauriernas tid och jag ska baka lussekatter.


Bild: Stulen, okänd besättning

Från ovan

Hembesök med överläkaren jag nu jobbar med

- Det här är Scylla, som har kommit till oss som ny geriatriker, som en skänk från ovan.

Jag?! En skänk från ovan?! Jag blir alldeles rörd!



Bild: Georgia O'Keeffe Waterfall No III Iao Valley

Laura Veirs

Jag älskar P2. Det är där jag hittar "ny" musik värd namnet. Det är plågsamt att inte längre ha tillgång till P2 Stockholm. Här i utmarkerna är det invandrarprogram på P2 halva dagen. Jag missunnar sannerligen inte språkminoriteterna sina program, men varför måste de nödvändigt ligga på P2? Hela FM-bandet är fullt av kanaler där vuxna människor sitter och flamsar och tramsar och tjafsar. Och om de inte flamsar, tramsar och tjafsar så är det reklam. Kunde inte en av dessa frekvenser upplåtas till invandrarprogrammen? Jag vill lyssna på musik. Det påstås att folk inte längre sätter på radion för att de vill höra musik, men det gör jag. Jag kan möjligen stå ut med att höra P1-prat, men flams och trams i radion vill jag aldrig höra. ALDRIG! Nog för att jag är rätt flamsig och tramsig själv, men för det första har vi inte samma flams-och-trams-humor, för det andra tycker jag att flamstrams bara är trevligt när jag själv är en del av det.

Laura Veirs är ett nytt fynd.


Birds were falling from the sky all leaves had turned to brown
The heartless cold froze everything and took my poor red down

Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December

Her eyes were dark as winter's night both
Somehow young and old i loved her most
The day she died her hair was colored gold

Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December

Old man winter at my door the sky heavy with snow all's cold
But my heart poor red it's hard to let you go

Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December

Snöpudrat

Idag är det bara -13°. Vilken lisa! Under natten har det snöat, och naturen ser nu snarare snöpudrad än rimfrostig ut.

Jag och Trollet är hemma. Vi skulle till tandhygienist för 3-årskontroll, men de ringde och berättade att hon var sjuk i morse. Jag har inte gjort mig någon brådska, utan matat ankor, kanin, hämtat tidning, duschat och packat böcker jag ska ha på jobbet nu när jag får tillgång till mitt rum. Men nu bär det av.

Bild: Margaret Macdonald, Winter

Mus musculus

Vi har möss under diskbänken igen. Vi har försökt att sätta igen hålet med allt möjligt, men de tar sig igenom. Älsklingen tycker inte att vi ska försöka täppa till längre. Lyckas vi kanske de tuggar sig in någon annanstans istället, och så har vi två hål istället för ett, tror han.

I morse hörde Älsklingen musen inne i skåpet igen. Han släppte dit Olivia. Hon gjorde ingen större nytta. När jag sedan hörde att musen uppenbarligen var kvar så öppnade jag. Insåg att musen fanns i vanliga sopbutten och inte i komposterbart, och bar ut den. Påsen var helt söndergnagd och när jag lyft ur den satt där en liten gråbrun mus och plirade med stora, blanka pepparkornsögon. Den var så söt att jag var tvungen att hämta Älsklingen så att han fick se den. Sedan tippade jag butten och musen kilade iväg över snön och in under verandan.

Vi får väl se om den är tillbaka imorgon bitti.



Bild: Helt ofint stulen

Ca'n Picafort

Vi bestämde att vi skulle boka en resa så snart jag gjort AT-tentan. Det har vi gjort också. Det blir vår första resa tillsammans. Jag har inte varit utomlands sedan Pappa bjöd mig till Fuerte Ventura i januari 2000. Det är elva år sedan.

Jag har känt mig väldigt kluven till att resa. Jag är van vid att åka ensam, bara boka flygstol och fnatta runt på egen hand. Jag är ingen solande människa och jag är allergisk mot stora hotellkomplex med pooler med solstolar runt om och all inclusive med internationell matsedel. Om jag reser vill jag ju uppleva det lokala, inte trängas med tvåhundra turister som ligger platta i en solstol och pimplar öl och äter köttbullar med lingonsylt.

Jag inser dock att ska man resa med de här två krångelungarna, så gäller det att göra det enkelt för sig, i synnerhet första gången. Vi bestämde således att vi ska flyga direkt från Borlänge, trots att det reducerar möjliga resmål betänkligt. Men att krångla iväg till Stockholm med de här två strulputtarna, med de tider charterflygen brukar ha, kändes inte lockande. Vi bestämde oss också för någonslags inclusive. Tanken på att jaga runt och leta matställen som passar alla med den akuthunger som brukar drabba barn, kändes inte heller lockande.

Jag älskar ju Grekland och hade gärna åkt dit, men att åka till Grekland och inte få något Grekland skulle vara alltför plågsamt. Kvar fanns då Turkiet och Spanien. Jag kollade på resmålen i Turkiet, och där var stora fasansfulla höghushotellkomplex så långt ögat nådde, så det gick bort. Spanien kvar. Kanarieöarna eller Mallorca.

Mallorca sägs ju vara väldigt vackert, det lär ha passerat "växtvärksstadiet" när det gäller turism och det ligger lite närmre så det blir mindre tid i luften med otåliga barn, så det fick bli Mallorca.

Jag visade bilder för Draken på stora turkos pooler med palmer runt omkring och frågade, Tycker du att vi ska åka hit? Han tittade, anlade en missnöjd min och sa: Men där finns ju ingen natur! och vände sig om och gick. Ack ja!

Nu har vi bokat en resa i maj till Blue Bay Resort, som ligger i kanten av ett naturreservat i Ca'n Picafort, all inclusive. Det kan nog bli lagom att "öva" sig på.

Status post rovfågel

På väg in från bilen igår kväll kom Draken springande emot mig och berättade att Timotej var död. Finaste, finaste ankan! De två honorna är roligare än andrikarna. Var roligare. De möööpar högljutt, ser vansinnigt roliga ut när de försöker simma i vattenskålen och går att klappa lite. Andrikarna är hesare, trögare, skyggare och mindre personliga.

Jag såg henne där hon låg senare på kvällen. Hon var helt uräten och det låg svarta fjädrar överallt omkring henne. Vingpennorna var hela så det måste ha varit en rovfågel som tagit henne. Jag funderar på hur stor rovfågel det krävs för att kunna ta en fet blå anka. En ormvråk har vi här, men inte tar väl de ankor?!

Grannen hade höns tidigare och de gick helt vind för våg och utan tillsyn, men ingen av dem försvann.

Varför just Timotej?

Björk missinassen

Allmän lägesrapport

Mille-skruttan verkar ha repat sig vad gäller det infekterade såret. Det har gått lite fram och tillbaka. Ena dagen såg hon bättre ut, nästa ville hon inte ens sätta ner tassen. Direkt allmänpåverkad har hon inte varit sedan jag bar in henne från kaninburen och fick i henne mat, och nu går hon utan att halta alls.

De rackarns triopsarna skulle kläckas på mellan tolv och 30 timmar. Jo tjosan! Igår kväll, när det gått tre dygn, tänkte jag släcka lampan när jag gick upp och lade mig - den har annars stått på dygnet runt för att vattnet ska hålla sig över 22°, allt enligt instruktionerna. Av någon anledning gjorde jag det inte, och tur var väl det. För nu sprattlar där runt små triopsar, plötsligen. Draken var nöjd förstås, och vi har matat dem.

Och så jobbet. För första gången på sju år hör jag hemma någonstans. Och det känns verkligen hemma. Just nu täcker jag upp i hemsjukvården, och det är så jäkla kul. Och kan ni fatta, alla är så glada över att jag är tillbaka?! För första gången på sju år får jag göra något för att jag vill, och inte bara för att jag måste.


Bild: Vebjörn Sand

Triops

Jag köpte triopsägg till ungarna när jag var i Stockholm. Och så fick jag med mig ett yngelakvarium från Pappa. Nu visade det sig, när jag läste bruksanvisningen, att man ska ha max en liter vatten till de små kusarna, och att det dessutom inte får vara kranvatten. Fan tro't, men jag vågar inte chansa. Det står dessutom att man inte får stoppa ner något till de små djuren, för då kan de dö. Man kan ju fråga sig hur de lever i det vilda om de inte klarar av några sandkorn i vattnet. Nå, det kanske är hysteriskt amerikanskt bara. Gardera sig mot allt för att inte bli stämd.

Nu har vi satt en plastbutt inne i det lilla yngelakvariet, med knappt en liter köpevatten, och låtit ljusrampen värma det hela till cirkus 24 grader. Där ligger nu lite bös som ska innehålla triopsägg och flyter. Håll tummarna för att de kläcks!

Under tiden vi väntar på kläckning ska jag läsa på lite här för att se vad som egentligen gäller.

Är de inte söta?

Hemma igen

Hon är hemma, det lilla skrället. Älsklingen hittade henne i bodelen i kaninburen som står här ute på förstukvisten. Hon har antagligen varit där hela tiden. Hon haltar på vänstra bakbenet och har ett illaluktande sår där, någon centimeter stort. Jag har kokat ur det med väteperoxid. Hon har ätit mat i två omgångar och verkar ha piggat på sig lite.

Lustigt att de beter sig på det viset, katter. Och Wilma som är så särdeles kelig och hysteriskt tarv på mat, och brukar komma pipande så fort vi kommer hem och vara alldeles till sig.

Det fåniga är att jag faktiskt tänkte att jag skulle gå runt och klättra in i kaninhagen och öppna boet för att se om hon var där. Det händer lite titt som tätt att hon kommer ut ur Nonos bo när vi kommer hem. Men jag hejdade mig och insåg det "orimliga" i att skulle ha legat där inne i ett helt dygn, medan vi gått ut och in, ut och in, halva dagen. Så lagom orimligt!

Jag är så glad att hon är tillbaka. Älskade lilla kissen min!


Hur vet man när en katt behöver antibiotika, Lilla Mysan?

Saknad

Älskade Mille-katten är borta. Hon har inte varit här sedan jag kom hem igår. Hon brukar aldrig vara borta länge. Jag har varit ute och letat och ropat, lyssnat utanför uthusen i byn och tittat i dikena uppe längs vägen.

Jag är så orolig :(

Jo jo

Nu är jag, om möjligt, än mindre elokvent, efter att Pappa och Mommi har bjudit på champagne, oxfilé och utsökt rödvin.

Det blev senare än jag trodde. Men nu ska jag sova. Jisses vad trött jag är.

Det är över - för stunden

Ja, då står jag här igen. Förhoppningsvis för sista gången. Vid en dator på KI-biblioteket efter färdigskriven tenta. Rättar de så snällt som det påstås så har jag kanske klarat mig, trots att jag missat KADer, herediteter, labprover hit och dit, kontroll av blodtryck och trots att jag glömde bort att det finns något som heter feokromocytom. Hur man nu kan glömma det, som de tjatar om det på utbildningen. I ren protest kanske. Väldigt vanlig diagnos, väl värd att ägna stora delar av utbildningen. Not.

Nu ska jag gå in på toa, tvätta av mig nervössvetten och byta de äckligt nervössvettsluktande kläderna mot rena, som jag har i väskan, sätta på mig parfym (Olibanum) som jag på inget vis ville koppla till att sitta och skriva tenta, så som jag mår då.

Jag sov knappt alls i natt. Vaknade ideligen och drömde mardrömmar och irriterande drömmar. Hela morgonen har jag försökt komma åt att göra en gynundersökning på en patient, där jag inte lyckades få ut målare, snickare, övrig personal och en massa obehöriga ur undersökningsrummet och det aldrig blev ledigt. Hå hå ja ja. Inte fick jag i mig någon frukost heller och nu känner jag mig alldeles post sömnbrist-post matbrist-post skriven tenta-darrig.

Efter klädbytet ska jag fixa några saker på stan och sedan åka hem till Pappa och sova.


Det är min mormors dödsdag idag. För dig skrev jag, Mormor, för dig Helga Maria, som aldrig fick läsa vidare trots toppbetyg.

Rökelsedofter

Det är bara att konstatera, jag är helt såld på rökelsedofterna. Det är dem jag har letat efter. Dem jag har saknat. Sådana dofter hittar man inte på Kicks & co. Det är därför jag har fått leta så länge. Sedan kom Susanne, min käraste parfymmentor, och räddade mig från ett rökelseparfymfritt liv :)

Jag fullkomligen älskar Olibanum och Avignon. Jag vet inte om jag lät så sprudlande i mina tidiga rescensioner, men nu är jag det.

Min första rökelsedoft var Kyoto, som jag fick via Susanne. Tyvärr drabbades jag av magsjuka samma dag som den efterlängtade flaskan användes för första gången (efter att första provet tagit slut). Det har fått mig att lägga den åt sidan ett tag. Jag tror att det är dags att ta fram den igen.

Idag bär jag Etros 'Messe de Minuit', som jag fått som prov av Susanne. Den har också fått vila ett tag, eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för vad jag tyckte om den. Idag när jag satte på mig den tänkte jag att Nej, både 'Olibanum' och 'Avignon' är betydligt bättre, men nu när jag haft den på mig några timmar är jag helt kär och måste gå och sniffa mig på armen hela tiden. Den har mognat till en doft som påminner starkt om något oidentifierbart, men trevligt, från min ungdomstid. Jag läste på några ställen där den avfärdades som väl dammig, men faktum är att både 'Olibanum' och 'Avignon' är betydligt dammigare i så fall. Jag går väl omkring här och luktar som en annan dammråtta, ha ha!

Blårosa

Det är -7°. Himlen är blårosa över Mormorsgården och solen börjar lysa upp Djurmo klack. Träden är vita av fluffsnö och kanske lite rimfrost. Det är enastående vackert.

Mag-tarm, vad sägs om det? Och så repetition av diagnoskriterierna för de psykiska sjukdomarna och lite verkningsmekanismer. För visst är det väl det som gör en bra doktor?! Att kunna rabbla diagnoskriterier för alla upptänkliga sjukdomar och verkningsmekanismen på molekylnivå för FASS alla läkemedel. Eller?

Grått, smått

Det är grått och snöar smått. Björkstammarna lyser vita mot det mörka på andra sidan åkern. I syrenhäcken utanför sitter domherrar. Jag lyssnar på Nils Frahm och försöker ta mig själv i kragen och plugga. Det går inget vidare och det gör mig sönderstressad. Därav Frahm. Jag blir lugn av Frahm. Lugnare än utan, i alla fall.

Sienne l'hiver - igen

För en tid sedan provade jag Sienne l'hiver. Då tyckte jag att den luktade tant.

Nu har jag provat den igen. Först luktade den tant. Efter ett tag luktade den tant. Efter ytterligare en stund, DÅ! Nu känner jag precis de där rostade kastanjerna, höstlöven, det jordiga, träiga. Och jag kan verkligen inte begripa att jag inte kunde känna det förut, för nu är det så tydligt, så uppenbart och självklart.

Nu tycker jag om den. Kanske inte så att jag skulle gå och köpa mig en hel flaska, men det är trevligt att ha ett doftprov att ta lite av ibland, då andan faller på.

Al Stewart missinassen

Beppe missinassen

Jag ville jag vore

Jag önskar att jag vore morgonpigg. Lite grand i alla fall. Då skulle jag gå upp en timma före de andra. Knåda degen som stått på jäsning i kylen under natten och baka ut bräck av den. Ge mig ut på en rask promenad en halvtimma, medan brödet jäste och ugnen blev varm. Komma in och sätta in brödet i ugnen, koka kaffe och duka bordet medan det gräddades. Väcka de andra och gå in i duschen. Äta frukost och göra mig i ordning. Och känna mig fit for fight, för en jäkla gångs skull i livet.

Men när klockan ringer om mornarna är jag mer lik en zombie än en människa.

Glöm den drömmen!

Frahm missinassen

Stresspåslag

Jag mår dåligt när jag tentaläser. Riktigt dåligt. Jag har ett konstant stresspåslag med väldigt intensiva olustkänslor. Dessutom har jag fått ont i ryggen av allt sittande, otränad som jag är. Och det är riktigt jobbigt att gå och må så här ett par, tre veckor på raken - även om jag nu inte borde klaga, när jag i alla fall faktiskt har lite lästid. Slutet på läkarlinjen var överjävlig eftersom vi knappt hade en enda inläsningsdag, ens till 20-poängstentorna. Och så heltid på sjukhuset och seminarier och grupparbeten som skulle utföras utöver det. Och så en liten unge hemma som fick vara på dagis 6.30-18.00 och ångest, ångest, ångest. Jag åkte visserligen upp 8 500 i lön mellan AT och ST (och 3 500 under AT) och har med andra ord en tämligen angenäm lön vid det här laget, men det är inte värt det. Inte! Och jag skulle aldrig göra om det.

Min älskade lilla Drakunge är sjuk och somnade redan vid sjutiden. Vi får väl se hur stressad jag blir av de begränsade läsmöjligheterna under morgondagen, med liten sjukling hemma.

Pahkinen missinassen

Jag vill inte!

Jag vill inte. Hör ni det? Jag vill inte!

Nu har jag tentat mig igenom hela mitt vuxna liv. Nu vill jag inte mer.

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Jag vill duga utan att behöva skriva en massa skittentor som i alla fall inte säger något om vad jag presterar på arbetet.

Och innan jag hunnit dithän kommer det att bli krav på ST-tenta också. Jag LOVAR.

Salve festa dies missinassen

Bättre

Lite bättre har jag skött mig idag. Jag har klämt större delen av hjärta-kärl, gått min promenad och ätit ordentligt. Lite sämre har det varit sedan jag hämtade hem ungarna, men nu ska jag i alla fall läsa lite till innnan jag lägger mig. I morgon ska jag följa med svärmor till lasarettet för läkarbesök med info om hur hon har svarat på cellgiftsbehandlingen.

Chaba Zahouania - Till S

... så att du kommer i form inför provningen av L'Air du desert marocain


Jag såg Den skyddande himlen för många år sedan, då den gick på bio. (Ja, ja, jag erkänner! Jag är kär i John Malkovich). Jag föll handlöst för musiken och jag älskar den ännu.

Och så lite stulna bilder som inspiration

Havstrollet självt missinassen

-12°

Det är -12°

Frosten gnistrar i björken

Fåglarna har fått mat

Gulley missinassen

Latmasken i ryggen

Men blä på mig!

Jag har inte ens givit fåglarna mat. Stackars fåglar! :(

I morgon är det bara att ta nya tag med pluggande och promenader. Och fågelmatning.