Jo, jag har ju sett den. Fingrat lite på den, men lagt tillbaka den igen. Men när Tine skrev om den blev jag sugen, och när jag sedan råkade på den på biblioteket när jag letade böcker till ungarna, så passade jag på att låna.Och visst var den charmig, på alla vis. Och ankan Gösta Bernhard är ju så söt att man kan dö. (Det är han som sitter på nedre högra grenen). Man läser ut den på ett kick - och det kicket är den definitivt värd. Men kanske hade den gjort sig bättre som vuxenbok - med lätt anpassning. Jag är inte helt säker på att mina ungar skulle uppskatta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar